Vi kanske tittar på fel klimat förändrings data… och det kan vara värre än vi trodde

by bernt & torsten

Sex gånger sedan 1990 har Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) släppt stora utvärderingsrapporter om klimatet. Den senaste var förra året. Resultaten visar otvetydigt att mänskligt inflytande leder till global uppvärmning och klimatförändringar, och det kan snart vara ostoppbart.

Men har vi tittat på fel data?

En stor del av arbetet i de mer än 14 000 vetenskapliga artiklarna som gick in i IPCC-rapporten 2021 bygger på att jämföra klimatdata som samlats in sedan den industriella revolutionen med klimatdata från jordens antika förflutna. Vi kan måla en bild av klimatförändringar och deras effekter genom geologisk historia genom att analysera iskärnprover, stenar och fossilregister för att mäta saker från atmosfärisk metan och CO2 till kraftiga minskningar av biologisk mångfald.

Men tittar vi på rätt perioder av jordens historia för vår jämförelse?

Ett internationellt team av forskare menar att vi inte har det. Forskarnas papper, publicerad i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), hävdar att vi felaktigt har jämfört dagens klimat med historiska episoder som kallas “växthusfaser”. Och modelleringen skulle vara mer exakt om vi jämförde modern klimatdata med data från tidigare “ishus”-perioder i jordens historia.

Forskarnas resultat tyder på att klimatförändringar orsakade av människor kommer att bli värre och till och med snabbare än vi trodde.

Termen ishus syftar på perioder i jordens historia där planeten har stora reserver av is – som vi för närvarande gör med de arktiska och antarktiska istäcken.

En viktig effekt av den globala uppvärmningen är minskningen av löst syre i haven – marin anoxi – vilket leder till massdöd av undervattensliv och marina döda zoner. När inlandsisar och glaciärer smälter släpper de ut sötvatten på havsytan, vilket förhindrar cirkulation och stänger av syretillförseln till djupare vatten.

Istället för att titta på växthusperioder tittade teamet på en händelse för 304 miljoner år sedan – i en istäckt värld ungefär som idag – känd som Kasimovian–Gzhelian Boundary (KGB). Inom cirka 300 000 år fördubblades atmosfärens CO2-nivåer, haven blev syrefria och den biologiska mångfalden sjönk på land och i haven.

Forskare har en teori om att det massiva kolutsläppet kan ha utlösts av vulkanutbrott som slet sig igenom kolbäddar under karbonperioden. Utbrotten skulle ha startat bränder och uppvärmningen kan ha smält permafrosten, vilket ledde till att mer organiskt kol släpptes.

Med hjälp av kolisotoper och spårämnen från stenar och växtfossiler uppskattar forskarna att cirka 9000 gigaton kol släpptes ut i atmosfären strax före KGB. Ökningen fördubblade atmosfärisk CO2 från cirka 350 ppm, liknande nivåerna strax före industrialiseringen, till cirka 700 ppm.

Teamet analyserade också stenar i dagens Kina för att härleda oceaniska syrenivåer för 304 miljoner år sedan. Brist på syre kan ses i ökade uranisotoper i stenar på havsbotten. Teamet uppskattar att cirka 23 % av världens hav blev syrefria döda zoner efter KGB, vilket matchar fossil registret som visar massutrotningar på land och i havet runt tiden.

Den nya forskningen bortser inte från de årtionden av arbete som redan har slagit larm om mänskligt inducerade klimatförändringar, utan den stärker den.

Modellering är inte en perfekt vetenskap som spottar ut ett exakt, ofelbart svar. Att förstå det oändligt komplexa systemet som är jordens klimat historiskt, och sedan göra förutsägelser om framtiden är ansträngande. Modeller måste utvecklas och stärkas av volymen och relevansen av den data vi lägger in.

Men trenderna är tydliga. Klimatet förändras och planeten värms upp på grund av mänsklig aktivitet. Om något är den nya forskningen en varning som understryker denna punkt. Att jämföra med andra ishus perioder kan ge en bättre bild av vart vår egen istäckta värld är på väg.